Landets framtid är beroende av en fungerande offentlig sektor. Den offentliga sektorn är ryggraden i samhället, en möjliggörare för alla. Att kunna föra barn till dagis och skola och lita på att tryggheten och kvalitén är garanterad tack vare högt utbildade lärare är a och o, även regeringen slår fast att utbildningen är motorn för tillväxt och framgång i Finland.
Genom att införa den så kallade exportmodellen signalerar man dessvärre att de som jobbar inom offentliga sektorn ska värderas sämre. Det är ett enormt misstag att tro att det här är receptet på hur vi bygger välfärd.
Regeringen tänker klampa in i arbetslivets löneförhandlingar och lagstiftningsvägen rubba fundamentala element i samhället. Möjligheten för fackförbund att förhandla fram avtal som justerar lönesläp blir utopi, vilket i sin tur betyder att man fråntar den offentliga sektorn och de kvinnodominerade branscherna en reell möjlighet till vettig löneutveckling.
Regeringens drag är “maktmissbruk” och ett uttryck för att man inte klarar av att hantera läget. Det är ett aktivt val man gör då man gör politik av lönefrågor. Då man dessutom väljer att inte särskilja offentliga sektorn från den privata i modellen, utan anser att alla ska dras över en kam, blir införandet av exportmodellen ett hårt slag. Att cementera lönenivåer inom den offentliga sektorn är ödesdigert och ett drag FSL aldrig kommer att kunna acceptera.
Är det månne så att vi har kommit till en punkt i samhällsutvecklingen då vi måste stanna upp och börja tänka om?
Tiden är inne för att omvärdera och tänka nytt och börja se på den offentliga sektorn för vad den är, samhällets möjliggörare för en fungerande vardag och tillväxt. Den offentliga sektorn är allas vår gemensamma sektor. Men vad gör vi om ingen vill ha de här jobben i framtiden? Regeringens budskap med samtliga försämringar på arbetsmarknaden är att jobben inom offentliga sektorn är andra klassens don.
Just nu då samhället krisar, omvärlden står i krig och framtidstron sviktar behöver vi en bred samhällsdiskussion kring vilka faktorer som bidrar till ett tryggt och lyckligt liv.
Lycka kan innebära allt från glädje till känslan av att uppleva värme, tillfredsställelse och mening med livet. Det här är centrala, men subjektiva, ingredienser i ett välfärdssamhälle. Plockar man sönder välfärden i små, små bitar, så handlar det egentligen om att göra livet så gott som möjligt för alla.
Jag vill tro att vi en vacker dag tillsammans skapa en tillvaro där de offentliga sektorns betydelse för andra sektorer och landets välfärd ses som det viktigaste av viktiga.
