En mamma hör av sig, hennes ord landar rakt i hjärtat. Hon skriver om sin juvel. Ungdomen som en gång kämpade med frånvaro, oro och tunga dagar. Jag minns både juvelen och henne väl. Nu berättar mamman att denna juvel studerar på högskola, med drömmar om karriär och framtid. En ung människa som är lycklig, målmedveten och på väg.
Att få ett sådant meddelande efter många år är stort. Det är starkt av en mamma som inte helt sett fördelar i allt som gjorts för sonen att skriva och vackert att få tack för att vi i skolan och tillsammans orkade hålla i när det var svårt. Men framför allt är det en påminnelse om varför skolan aldrig får släppa taget. Varje barn som får stöd i rätt stund är ett bevis på att våra insatser spelar roll. För mig, som lärare och rektor, är det en gåva att ha fått vara en liten del av den resan. Det är sådant jag bär med mig, sådant som visar hur avgörande skolan och de stödformer vi erbjuder inte är enbart teori, utan rent konkret för att ta sig fram i det verkliga livet.
Det är också därför årets tema för Hörnan känns så rätt: ”Berättelser som bygger framtiden”. För det är just berättelser som denna som formar vår förståelse av vad utbildning egentligen betyder.
I en värld som vacklar och där framtiden ter sig oviss blir kunskap en trygghet. Kunskap blir något att hålla fast vid när allt annat rör sig.
Vi talar ofta om ansvar för bildning i stort. Men lika viktigt är det att fråga oss vad bildning betyder lokalt, i klassrummet, i skolkorridoren?
I en fartfylld och ibland hård vardag glömmer vi hur mycket de små sakerna betyder. Ett enkelt leende, en varm ton eller en omtänksam gest är inte självklart längre. Just nu är vänlighet lite som en stilla viskning i en värld som ständigt skriker. Men varje relation vilar på just att få bli sedd, hörd och bemött med värme. Först när vi mår bra kan lärande ske och bildning gro. Egentligen kan jag tycka att vänlighet är bildning i hjärtats form.
I Finland pågår ett intensivt visionsarbete om utbildningens framtid. En röd tråd i alla diskussioner är att försvara bildningsidealet och bygga en stark tro på en ljusare framtid. Utbildning ska förse barn och ungdomar med kraften och kunnandet som behövs för att påverka framtiden, stärka demokratin och leva i tryggt.
Mitt i allt det här står vi, du och jag– lärare och rektorer. Våra ord, blickar och val formar framtidens världsbild. Vi är de vuxna som barn och unga speglar sig i. Vi har ett ansvar. När vi möter andra med vänlighet, vågar utmana våra attityder och tar ansvar för våra misstag bygger vi tolerans i praktiken. Så skapas rum där alla identiteter får plats. En värld för alla.
Det börjar i det lilla och vårt sätt att vara. Det börjar med oss.
