Orättvis och föråldrad. Så beskrivs lärarnas undervisningsskyldighet (usk) ofta. Usken skapar debatt och irritation, det visade bla Lärarens artikel där vi frågade om usken fyller sin funktion. Det är lätt att förstå de upprörda känslorna då usken inte ser till den svällande arbetsmängden som hänför sig till arbetsuppgifter utanför kärnuppdraget, dvs undervisningen, och då varierande usk exempelvis kan innebära att ersättningen för exakt samma arbete skiljer sig.
Usk-frustrationen är ingalunda ny – tvärtom. Därför kan man med fog fråga sig varför ingen förändring har skett. Det korta svaret är att det sitter två parter vid förhandlingsbordet och att en usk-förändring är kostsam. Till exempel beräknades det 2021 att en sänkt usk för klasslärarna, från 24 till 23, skulle sluka 1,4 procent av grundskolans lönesumma. I klartext innebär det att i en sådan avtalslösning skulle det inte bli mycket över till de övriga lärarna inom grundskolan. Löneförhöjningarna skulle bli synnerligen anspråkslösa.
Från arbetsgivarhåll har man inte visat något större intresse för att göra förändringar i usken, åtminstone inte om det innebär en kostnadsökning. Då talar vi om ett nollsummespel, en harmonisering av usken där det finns vinnare och förlorare. Någon får lägre usk, någon får högre. En lösning som garanterat väcker tandagnissel inom vissa lärarkategorier. Om man i likhet med Alexander den store löser den gordiska usk-knuten genom att hugga sönder den och förenhetliga trasslet kommer det att göra ont.
Ett alternativ är att helt skippa usken och i stället gå in en för årsarbetstid. Tanken seglar dock inte i medvind för tillfället. De försök med årsarbetstid i grundskolan som inleddes 2018 avslutades före utsatt tid.
Ett alternativ är att helt skippa usken och i stället gå in en för årsarbetstid. Tanken seglar dock inte i medvind för tillfället. De försök med årsarbetstid i grundskolan som inleddes 2018 avslutades före utsatt tid. OAJ konstaterade att arbetsmängden hade ökat för de flesta lärarna som medverkade. Inte heller arbetsgivarsidan var riktigt tillfreds. Orsaken stavas pengar. Tidningen Läraren besökte år 2022 Mankolan koulu i Jyväskylä. Lönekostnaderna vid skolan hade ökat med ca 4 procent i och med försöket, vid vissa andra försöksskolor ännu mer. När alla arbetsuppgifter nedtecknas och dessutom ska ersättas märks det också på kostnadssidan.
Hur ska man då riktigt lösa frågan om lärarnas arbetstidssystem? Också om utmaningarna är många betyder det inte att FSL inte skulle ha blicken på bollen. En arbetsgrupp inom förbundet har jobbat med frågan och presenterar sina tankar inom denna månad. En intressant detalj i sammanhanget är också att OAJ och KT har enats om att försöka förhandla fram ett arbetstidssystem för grundskolans speciallärare. FSL finns representerat i den tillsatta referensgruppen. Kanske tar vi här de första stegen för att lirka upp knuten?
