När jag skriver den här kolumnen hurrar hela Finland över isbrytaraffären med USA. Fyra isbrytare ska tillverkas i Finland, sju i USA under finländsk översyn.
Det här är ett riktigt långsiktigt projekt, som Urho Kekkonen började driva när han var Finlands president. Nu lyckades det och ett slags intentionsavtal skrevs under när vår president och statsminister besökte Vita huset.
Det är bra och vi ska hoppas isbrytaraffären blir den positiva signal för finländsk ekonomi – näringsliv och sysselsättning – som förhoppningen är.
Jag funderar visserligen lite på vad isbrytarna ska användas till. I Arktis – det verkar klart. Där pågår en kapplöpning om nya havsrutter och naturresurser som kan bli tillgängliga på grund av klimatförändringen. USA är ordentligt på efterkälken när det gäller antal isbrytare, jämfört med Ryssland och Kina.
Jag förstår att USA vill stärka sin kapacitet och närvaro i Arktis, men jag bävar inför scenariot där stormakterna delar Arktis mellan sig.
Vad har den här oron att göra i en kolumn i tidningen Läraren?
Det finns en koppling – åtminstone i mitt huvud.
När det internationella systemet nu stöps om och det vi har varit vana vid efter andra världskriget – och efter kalla kriget – ser ut att brytas ned är det mycket som ändras.
I kombination med att Donald Trump igen är president i USA och västländer och även andra stater försöker hålla sig på god fot med Trump blir det svårt.
Smickret, inställsamheten, bugandet och bockandet som olika ledare i världen ägnar sig åt får mig att må illa.
Det betyder inte att jag skulle vara oförstående inför statsledares och andras behov att hålla sig på god fot med Trump.
Det problematiska är att det kan bli ganska otydligt vad våra egna politiker anser om Trumps metoder och åtgärder i hans hemland och världen.
Den vetenskapliga friheten och yttrandefriheten hotas konkret i USA. Människor från andra länder avlägsnas ibland totalt godtyckligt ur USA. Trump skickar federala trupper till demokratiskt styrda städer och delstater, utan att de själva har bett om det, vilket reglerna stipulerar.
Det är viktigt att visa att den här politiken är något vi i Finland inte godkänner.
Viktigare än demonstrera det inför Trump är faktiskt att göra det inför oss finländare. Det gäller särskilt barn och unga som växer upp just nu. Vi som är vuxna har format vår världsbild – men unga människor lever i sina formativa år. Vill vi att rättsstaten och grundläggande rättigheter försvaras av finländare också i framtiden? Då gäller det att vara tydlig på den punkten.
