Sommarlovet är snart här och det är säkert välkommet för både stora och små.
För de mindre skolbarnens föräldrar är sommarlovet på tio veckor ändå ofta ett problem. Föräldrarna har inte så lång semester och barnen måste sysselsättas på ett tryggt sätt.
Alla har inte far- eller morföräldrar som kan ställa upp och ta hand om sina barnbarn. Om familjen har två föräldrar kan de dela upp sina semestrar – men det är knappast en bra idé att inte alls ha en gemensam familjesemester.
Det ordnas olika slags läger, dagsläger och längre läger, även i huvudstadsregionen och även på svenska. Det är bra, men mitt intryck är att platserna inte räcker till alla. I varierande grad innebär lägren också en utgift.
För barn är det viktigt att ha sina kompisar omkring sig – även om det förstås också är bra att lära känna nya människor. Men det kan vara en utmaning, särskilt för blyga barn, att komma in i en grupp utan en enda bekant.
I Sverige finns fritidshem, som fungerar efter skoldagen, men även under loven. De är avsedda för barn upp till 13 år, alltså betydligt längre än den eftermiddagsverksamhet som finns hos oss för de yngre skolbarnen under terminerna. I Finland har vi aldrig haft något som liknar det svenska systemet.
Sommarparksversamheten i Helsingfors då barnen också bjuds på en sopplunch är bra – 7-8-åringar kan knappast lämnas där utan en anhörig en hel arbetsdag. Dessutom har Helsingfors under senare år bantat ned på sommarparkerna.
Just nu är det inte populärt att föreslå ny offentlig verksamhet, eftersom både staten och många kommuner kämpar med finanserna.
Men är det något ett samhälle ska satsa på är det barn och unga – det är en investering i framtiden.
Just nu ser det inte ljust ut. Regeringen Orpo säger sig satsa på utbildning, men även den drabbas även om det inte gäller alla stadier och utbildningsformer.
De sociala nedskärningar som regeringen har gjort drabbar uttryckligen finländare som av olika orsaker är beroende av olika stödformer. Många har barn och barnfattigdomen beräknas drabba fler.
Skolframgången har ett samband med barnens socioekonomiska situation, och det sambandet verkar ha stärkts under 2000-talet. En svagare socioekonomisk ställning ser ut att korrelera med sämre skolframgång.
Det är en förlust för Finland och naturligtvis för de enskilda barnen.
Unicef publicerade tidigare i maj sin nyaste jämförelse av barnens välfärd i EU och OECD-länderna. Finlands position hade rasat sedan den senaste motsvarande jämförelsen publicerades.
Nu kom Finland på sjuttonde plats av 43. 2020 var Finland på femte plats. Framförallt självmord bland unga, övervikt och inlärningsresultat var problematiska.
Det är dags att satsa på barn och unga – i handling, inte bara ord.
