Det här läste jag en gång och jag blev mycket förtjust i uttrycket. Ändå var jag länge allergisk för ordet snäll och tyckte det lät så där mesigt och lite gammaldags. En gång då jag blev intervjuad för en tidning om ett barnläger där jag jobbade, hade journalisten skrivit att Clara tyckte barnen var snälla men väldigt olika. Jag vet med mig själv att jag aldrig skulle ha sagt så utan det var en efterkonstruktion av journalisten som tänkte att det säkert var något som jag skulle ha kunnat tycka. Men nej. Det hade jag säkert inte sagt och jag var grymt uppretad över hela artikeln.
Jag har dock fått omvärdera min aversion mot uttrycket att vara snäll till något som jag verkligen tycker att är en otroligt viktig egenskap och inte alls mesigt utan tvärtom väldigt modigt.
Det är ingen konst att låta sitt dåliga humör gå ut över andra och att ilskna till i olika sammanhang, då bara låter man sina känslor fara i väg med en och kanske är man till och med lite nöjd när man vågat ryta till. Men det är oändligt mycket svårare att hejda sig själv, omvärdera och fundera hur man mer konstruktivt skulle gå till väga.
När elever skall svara på frågan hurudan är en god lärare, så använder de sig också av ordet snäll. Lärarna Anna Sterlinger Ahnlid och Karin Boberg har för sin bok ” Att äga undervisningen” forskat i detta och kommit fram till att elever vill att läraren skall vara snäll och läraren skall visa att hen tycker om sitt jobb. Jag tror att i ordet snäll lärare så uttrycker barnet att hen vill att läraren skall bry sig om sina elever, vara empatisk och då uppfattas man som snäll.
Vardagen i skolan är inte sådan att läraren går omkring med en liten gloria över huvudet och är snäll till höger och vänster. Det skall man inte, barn märker då man klistrar på en oäkta snällhet och då blir det bara fel. Barnen vill också att vi skall märka då de gör dumt, de vill att vi skall tillrättavisa dem. De vet nog vad som är rätt och fel och vår uppgift i skolan är att leda dem rätt. Snällt men bestämt.
Det är ändå oerhört viktigt att vi, som alla dagar jobbar med barn, inser vilken makt vi har över barnen och att det vi säger och det vi gör har betydelse för dem. Det är ett ansvarsfullt jobb vi gör i skolan och det är bra att reflektera över detta. Vi skall vara medvetna om den makt vi har och handskas varsamt med den. Men inte låta oss förskräckas av ansvaret.
I sin bok Min fröken skall bli ett frimärke av Björn Ranelid skriver Ranelid om sin fröken från sin lågstadietid. Han skriver en hel bok om henne och det säger ju något om hur mycket hon , Anna Jensen, betytt för honom. Det var en rad där i boken som fastnade i mitt minne och som jag funderat mycket på. Ranelid hade något bekymmer som han berättade för sin fröken. ” Fröken Jensen lyssnade och höll kvar sin hand på min ena axel och jag kunde ju inte veta då att den skulle ligga kvar där hela mitt liv.”
Det är en så fin beskrivning av hur lite det behövs för att visa medkänsla och empati för någon annan, det behövs inte alltid stora ord utan det räcker med en hand på en axel.
Så i dessa juletider är det kanske bra att tänka på hur viktigt det är att vi är snälla med varandra.
