Den nya lagen som begränsar störande bruk av mobila enheter i skolan verkar lyckligtvis inte ha lett till några oövervinneliga bekymmer för skolorna framkommer i en artikel i detta blad.
Jag vill ändå ta tillfället i akt att leverera några synpunkter på olika förbud och påbud i skolan och hur dessa kan tas emot av eleverna och lärarna. Mina minnen härstammar från en tid då man övergick från folkskolans fjärde klass till samskolans första som 10–11-åring.
Väl i samskolan började ungdomslivet på riktigt. Innan vi bekantade oss med tobaksrökningens förbjudna fröjder var det uterasterna som stod för de vardagliga utmaningarna. Varje rast skulle eleverna ut på gården för att få frisk luft. Emellertid kunde en del av oss elever då och då vara av avvikande åsikt om påbudets förträfflighet vilket ledde till att vi försökte hitta gömställen i skolbyggnaden och varje rast hade skolan avsatt några jagande lärare för ”kustodiering under kvarterna” ett 1800-talsbegrepp som fortfarande var gångbart i mitten av 1970-talet.
Det här ledde till en katt och råtta-lek i korridorer, omklädningsrum och tomma klassrum och i skrymslen som inte ens skolbyggnadens arkitekt kände till. Elevernas uppfinningsrikedom var enorm och för det mesta kunde lärarna utmanövreras och vi fick oss en rast inomhus, dock synnerligen obekvämt inklämda ensamma på något konstigt ställe. Blev man fast fick man en anmärkning. Tre anmärkningar under en viss tid gav kvarsittning om jag inte minns fel.
I detta sammanhang bör det nämnas att om vi mot förmodan gick ut på rasten, sökte vi oss vanligtvis till någon närbelägen butik för att köpa godis. Detta var också strängt förbjudet och även under denna sysselsättning kunde man bli ertappade av någon lärare som hade som uppgift att under rasten vandra runt i stan på jakt efter regelbrytare.
Några år senare började vi röka cigarretter, ivrigt påhejade av äldre skolkamrater och syskon. Denna aktivitet var naturligtvis också förbjuden i skolan och jakten fortsatte med ökad intensitet. Rökandet ersattes senare av snusandet och vi minns att också landets nuvarande president var en snusare av rang som gärna pyntade skolans innertak med några uppslängda prillor. Numera sitter det nikotin- eller koffeindynor fastklistrade i taket.
Alla regler skulle utmanas och påhittigheten var påfallande. Planeringen, de taktiska dragen, den fysiska aktiviteten som både elever och lärare ägnade sig åt på rasterna var uttröttande och arbetsam.
Fortfarande pågår naturligtvis olika former av katt och råtta-lek mellan elever och lärare och kanske aktiveras en ny form av jakt när eleverna försöker hitta sätt att använda sin mobil under skoldagen trots förbudet.
