I slutet av januari ordnades Finlands största återkommande utbildningsmässa med över 200 programpunkter och knappt 16 000 deltagare från både när och fjärran. Intresset var likt tidigare år stort och i år dessutom kryddat av såväl pågående presidentval som utbildningspolitisk debatt med anledning av de nyligen släppta Pisaresultaten, som passande nog varit en pågående snackis ända sedan dagen innan Finlands självständighetsdag. Att utbildning engagerar är alltid positivt.
Själv hade jag nöjet att delta i en debatt under temat: ”Du kan bli vad du vill i livet, eller?”. För någon som jobbar på verkstadsgolvet är rubriken både hoppingivande och provocerande samtidigt – jag tror det kliar i många pedagoghjärnor då vår utbildningspolitiska vision möter dagens skolvardag.
För drygt 50 år sedan rullade Finland ut grundskolan, influerad av vårt västra grannland – en skola för alla, vägen till ett gott liv! Som samhälle slöt vi oss kring denna vision, vilket många gånger varit lika viktigt som de resurser som då sattes på skolan. Nu frågar sig många, med fog, om vår grundskola fortsättningsvis är för alla? Om svaret är nej står vi inför ett dilemma. I sådana fall lyckas vi inte jämna ut de skillnader hemmens bakgrund ger upphov till, fastän dagens skolkultur och trestegsstöd satsar väldigt mycket tid på just de här grupperna av elever. De senaste årens PISA-trender antyder ju inte precis motsatsen, om än variablerna är många och de entydiga svaren låter vänta.
Rasmus Mannerström, lektor i socialpsykologi vid Helsingfors Universitet, framhåller att för många valmöjligheter gör oss olyckliga. Något som sammanfaller med trenderna i Hälsa i skolan-undersökningar kring ungas välmående). ”Du är din egen lyckas smed”. ”Du kan bli vad du vill bara du jobbar hårt”. Men om du inte vet vad du vill, var hittar du då motivationen? Är kopplingen mellan utbildning och ett gott liv bruten då vi utbildar för en allt mer dynamisk arbetsmarknad med både yrken och kompetenser som ännu inte existerar? Åtminstone haltande, om man ska tro Olli-Pekka Heinonen före detta generaldirektör på Utbildningsstyrelsen).
Är Finland 50 år efter grundskolans införande redo för en uppdaterad utbildningsvision – medborgarfärdighet i dagens informationssamhälle?
