Det är snålblåst och regnet står som spön i backen när regeringens lagförslag kommer till behandling i riksdagshuset. Också inne i plenisalen är stämningen kylslagen, rent av frostig. Oppositionen kritiserar i fräna ordalag lönegropslagen medan regeringsföreträdarna ger svar på tal och vidhåller att exportlagen är nödvändig.
– Jag stöder lagförslaget. Det skulle ha blivit mycket bättre om arbetsmarknadsparterna hade kunnat komma överens i frågan, jag är besviken på parterna. Men då de inte kunde komma överens så är det nödvändigt att regeringen går in, säger Anders Norrback (SFP) medlem av riksdagens Arbetslivs- och jämställdhetsutskott.
Oppositionspolitikern Johan Kvarnström (SDP) menar att det aldrig fanns några förutsättningar för riktiga förhandlingar.
– Det var bara till synes. Regeringen sade från början att om ni inte kommer fram till en lösning som är nära det vi vill ha så kommer vi att stifta en lag. Då visste arbetsgivarsidan att lagen kommer, säger Kvarnström.
Anders Norrback menar att exportmodellen är en nödvändighet för Finland.
– Vi är ett exportberoende land. Enskilda avtalslösningar är inget problem, men vi kan inte gå in i en process där vi prissätter ut oss. Vi måste få ett system som säkerställer en balans.
Prissätter vi ut oss som det är nu?
– Lönetrycket inom den offentliga sektorn är högt eftersom där finns många branscher som har brist på arbetskraft. Det finns en risk för överslag, säger Norrback.
Enligt Johan Kvarnström överdriver regeringen problemet. Det är den kommunala avtalsuppgörelsen från 2022 som spökar här. Då fick de kommunalt anställda något högre löneförhöjningar än exportindustrin.
– Den här typen av uppgörelser är väldigt ovanliga, de är undantag. Det var andra gången i modern tid som man nådde en sådan lösning. Och de gånger det har skett har det också varit motiverat. Regeringen korrigerar något som inte behöver korrigeras, säger Kvarnström.
Oppositionen talar om en lönegropslag och menar att regeringen cementerar att den kvinnodominerade offentliga sektorn för evig framtid kommer att sitta kvar i en lönegrop. Det skriver Anders Norrback inte under.
– Lagen behövs, vi behöver ett lock. Den offentliga sektorns löneökning totalt, bland alla kommunalt anställda, kan inte vara högre än exportindustrins. Man borde inte dra hela den kommunala sektorn över en kam. Var finns det brist på arbetskraft? Var finns eventuella lönegropar. Finns det en tillräcklig solidaritet mellan fackförbunden att inse vad som är en bristbransch och vad som är en lönegrop. Det ska vi som lagstiftare inte gå in och avgöra, säger Norrback.
I klartext innebär det att om en yrkesgrupp inom det kommunala avtalsområdet ska få löneförhöjning som är högre än den allmänna lönelinjen, som exportindustrin definierar, så måste någon annan yrkesgrupp nöja sig med mindre. Johan Kvarnström kan inte omfatta att löneförhöjningarna ska ske på någon annans bekostnad.
– Principen att det finns en möjlighet för de kvinnodominerade branscherna att komma i kapp lönemässigt är viktig.
Försvinner den möjligheten nu?
– Den försvagas. Här är regeringens budskap motstridigt. Man säger att ingenting förändras, det blir ingen lönegrop. Men man menar att lagen är nödvändig för att lönekostnaderna inte ska öka inom den offentliga sidan. Det kan inte vara så att lönerna inte påverkas men samtidigt är lagen ett måste av ekonomiska skäl. Regeringen ändrar på några paragrafer och motiverar det i 65 sidor, det säger något om hur motstridigt det är, säger Johan Kvarnström.
Hur ser du, Anders Norrback, på den offentliga sektorns farhåga att hamna i en lönegrop?
– Den farhågan skulle jag vända till vad jag kallar solidaritet.
Att hitta saker som regeringen och oppositionen är eniga om i fråga om det aktuella lagförslaget är inte helt lätt. Men både Anders Norrback och Johan Kvarnström välkomnar justitiekansler Tuomas Pöystis förslag att grundlagsutskottet bör ta en närmare titt på det. Enligt JK begränsas nämligen avtalsfriheten i och med lagförslaget. Norrback medger att regeringen nu nog är inne på vad som kan beskrivas som arbetsmarknadens revir.
– Jag hör till de som tycker att när det gäller lönepolitiken ska vi hålla oss på minst armslängds avstånd. Här töjer jag nog själv på min princip, det ska medges. Men det slutliga ansvaret för landets väl och ve har ändå riksdagen, säger Anders Norrback.
– SFP springer arbetsgivarsidans intressen. Men det är inget hyckleri för de är rätt öppna med det, säger Johan Kvarnström.
Text och foto: Mattias Fagerholm
Illustration: Sebastian Dahlström
